Hoppsan!

Jahaja!
Här var det minsann inte igår man satt och skrev!
Nä jag kom ju på nu att jag faktiskt har en kamera OCH en kamerakabel, så jag tänkte att det är ju lite roligare att updpatera vad man gör nu för tiden.

Hela veckan har jag haft APU Minervaskolan i Ånge, med min lillebrors mentor Torbjörn, som också jag hade som mentor när jag gick där. Han är svenska och SO-lärare, och just att han är svenska-lärare var ju min anledning till att välja just honom.
Det har gått jätte bra under veckan, inga problem, bara intressant. Tar och för lite mer dagbok om APU:n nästa vecka kanske.

Nu är det ju faktiskt Fredag! Helt otroligt, och ännu mer otroligt är väl att helgen skall tillbringas i nyktert tillstånd, mest för att jag är helt pank, men också för att min kropp bara mår sämre än vad den redan gör, av alkohol. Så den här helgen kommer att bestå av:

Chips och dipp, sura bilar, choklad, coca cola, League of Legends, Anime, och mycket annat sevärt och underhållande! Hä blir kanon de här älskling, inte sant?

Nu skall jag ta och göra i ordning dipperna och sedan blir det lite LoL med älsk!






Tudiluue! 



How could I ever get you out of me?








I got a new life, a happy life, but *POOF*
You suddenly pop up in my head
Totally unprepared and weak
I can't hold the tears back
Why ?
You're like the worst drug that I have ever fight for
and tried to get rid of
for so long time
you've been in my head
How could I ever get you out of me?

You can't really see that there still is a part from him
inside me
It's buried
The little part of him is so small
but still
it is there.

Deeply buried in my head, in my heart.
Like a bug of some kind
Like a virus
Like cancer
It will never really be gone
But you can hide it somewhere
hide it for a while
and still live a happy life

But when it shows,
you will pray for nothing else than it will disappear
But it wont
At least, so it seems.



I got a new life, a happy life, but POOF
You suddenly pop up in my head
Totally unprepared and weak
I can't hold the tears back
Why ?
You're like the worst drug that I have ever fight for
and tried to get rid of
for so long time
you've been in my head
How could I ever get you out of me?
You can't really see that there still is a part from him
inside me
It's buried
The little part of him is so small
but still
it is there.
Deeply buried in my head, in my heart.
Like a bug of some kind
Like a virus
Like cancer
It will never really be gone
But you can hide it somewhere
hide it for a while
and still live a happy life
But when it shows,
you will pray for nothing else than it will disappear
But it wont
At least, so it seems.
Fuck reality..





//Felizz

Måndag



Fan vad jag ligger i... Näe..


Hände inget speciellt idag i alla fall, var på skolan, satt vid datorn, skrev ut ett papper, åt lunch, rökte två cigg, målade naglarna, åkte hem. Typ.

Har försökt läsa en del i boken jag skulle läst ut för länge sedan, den är verkligen bra, men jag har mina preioder när jag läser böcker, och nu är en period där jag prioriterar mycket annat istället för att läsa.. Så ja, det har ju inte blivit mycket av. Får se om ja hinner läsa ut resten av halvan ikväll, vilket jag egentligen måste.. Aja.

Lyssnar på musik och rätt vad det är så väller ju tankarna in i huvudet på en, man förstår inte riktigt vart de kommer ifrån, fast egentligen gör man det, det finns ju rakt framför ögonen på en.. Egentligen.. Aja! Skrev en lite tragisk dikt om mina tankar nyss, på ENGELSKA, kan ni förstå? Nä det kändes passande så, ja, dock är ju svenska mer min grej så ni får ursäkta om det blir fel i grammatik osv osv.. Tjingeling