Hey hoe, let's go!




Fuck you, fuck you very very muuuuuuuch!


I'm leaving in front of your face
I'm doing what ever i feel to do.
And I'm not a bad person for that.
I'm just, Me..






KOMMENTEERAAA!!




SKRIV NU FÖR FAN VAD NI TYCKTE OM MIN TEXT!!!


Och ja, jag ska fasiken byta ut mosterns namn ''/ Blev för jobbigt.



När drömmar blir till verklighet... Del 1


När drömmar blir till verklighet,

är livet ovärderligt.

 

 

Rosie Abenheim lever ensam med sin moster Hildegard långt bort från civilisation och annat. Rosie vart tvungen att flytta till moster när hennes föräldrar omkom i en flygolycka för länge sedan, hon var 8 år gammal när hon såg sina föräldrar för sista gången. Rosie växte upp och blev uppfostrad av sin moster ute i skogen där de bor, i ett stort men väldigt gammalt hus. Hildegard var en mycket sträng moster och lät aldrig Rosie träffa några andra barn, och därför fick hon också sluta i skolan. Rosies moster ansåg att Rosie var dåligt uppfostrad av sina föräldrar och skulle därför fostra Rosie som hon tyckte var bäst.

Längst uppe på övervåningen av huset, fanns ett litet rum intill trappen till vinden, där hade Rosie sitt egna rum. Hennes enda, någorlunda privata area. När moster Hildegard inte skrek på henne om att hon skulle ut och jobba i trädgården eller liknande, kunde Rosie sitta vid sitt fönster och se ut över den skogs-omgivna ängen som man kunde skymta därifrån. Hon satt där ofta, och försökte minnas tillbaka till tiden då hon bodde nära sina skolkamrater. Tiden då hon sprang på gräsmattan hos Emily och jagade fjärilar, Emily, som var hennes allra bästa vän, tills dagen då hon blev flyttad till sin bittra moster. Rosie tyckte att Hildegard var mycket bitter, väldigt ofta. Men Hildegard hade sedan länge sedan, redan när Rosie flyttade in, förklarat vilken skyddsängel till gudmor hon var åt stackars Rosie. Att Rosie skulle vara henne evigt tacksam och hjälpsam som tagit hand om henne när hennes föräldrar ej fanns där mer. Därför gjorde Rosie kort och gott precis så som hon blivit tillsagd att göra.

Rosie satt vid sitt fönster som vanligt och stirrade ut i naturen och drömde sig bort, när Hildegard från nedervåningen fick henne att vakna till verkligheten med sitt alldagliga skri.

-Roooosiiie! Kom genast ner och häng tvätten ordentligt!

Rosie skyndar med att se sig i spegeln så att hon ser bra ut, håret bakom öronen är precis vad Hildegard vill se på en ung flicka. Sedan rusar hon ner för trappen och in till köket där hennes gudomliga moster står och rör i en gryta, förmodligen dagens middag.

  • Jag ber så hemskt mycket om ursäkt moster Hildegard. säger hon med andan i halsen.

  • Jag förstår inte att det ska vara så svårt att vända ut och in på kläderna innan du hänger upp dem?? Om min favoritblus blir det minsta blekt av solen kommer det vara Du som får stå för den kostnaden! Förstår du nu vad jag säger, eller ska jag skriva upp det åt dig??

  • Jag tror jag förstår moster Hildegard, jag ber så he...

  • Nä du kan väl inte läsa heller förstås! Iväg med dig nu så jag inte kokar sönder vår middag!

Rosie nickar och rusar ut till tvättlinorna.

Ibland undrar hon hur det är för andra barn i hennes ålder, de som fortfarande har sina föräldrar kvar och umgås med sina vänner. Hon tänker länge medan hon en efter en plockar och vänder ut och in på tvätten. Imorgon är det Rosies födelsedag, hon fyller 18. Men för henne är det inte så speciellt, det är inte mer än att hon får dricka lingonsaft och äta sin favoritmat, kött med brunsås och potatis.

Så har det varit alla andra födelsedagar, men om hon bara kunde ana hur ovanlig denna födelsedag skulle bli...

 

 

Och fortsättning följer..